Länge har jag struntat i att börja blogga, men nu är det verkligen dags. Många tycker att jag är bitter, cynisk etc, men... jag är frustrerad. För tre år sedan kom jag tillbaka efter en paus i London. Jag bodde där i tre år och trots att mycket är tokigt och konstigt där så blev jag fantastiskt inspirerad av den dynamik som finns i det, som åtminstone just nu får betecknas som världens huvudstad.
Redan innan jag flyttade hade jag i flera år bankat huvudet i väggen som affärsutvecklare. Jag hade dock inte anpassat mig och sökt mig till de stora konsultbolagens tämligen fyrkantiga modeller utan jobbade istället på egen hand med en god vän från universitetet.
Att jobba som affärsutvecklare är svårt var man än är i världen, men i Sverige är det i alla fall inte lättare. Trygghetstänkande, som David Eberhard på ett underbart sätt kritiserar i sin bok, är gigantiskt och riskbenägenheten är i princip noll. Detta gör att vi inte utvecklas och se bara runtomkring dig så ser du det själv. Det känns onekligen som det enda som utvecklas är menlösa kedjor och storbolag som tar en allt större del av marknaderna och det blir menlöst, menlöst och ännu mer menlöst.
Det kan tyckas oförklarligt att jag ändå inte flyttar igen, men jag ser fortfarande enorma möjligheter i detta tröga, trygga och osannolikt politiskt korrekta land (kanske just för att det är så trögt, tryggt och PK). Titta tex bara på alla människor från andra kulturer som finns i Sverige och som skulle kunna hjälpa oss vara en bro över till dessa länder där ekonomierna i många fall går som tåget nu... Här sitter de bidragsberoende eller får jobba som städare... sånt tycker jag är sorgligt.
Men som sagt.. låt mig analysera och tycka och sedan tar vi tillsammans alla idéer och all kreativitet och skapar ett roligare, intressantare och mer stimulerande samhälle än det glamorama/H&M-samhälle som just nu växer fram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar