torsdag 6 maj 2010

God save the Queen

Så var det då dags för val på de där små öarna i Nordsjön och nog finner jag en hel del saker märkliga i rapporteringen, i såväl svensk som brittisk media.

Det första är förstås möjligheten till "hanging parliament" där ingendera sidan har majoritet, något som är väldigt ovanligt i ett system som är designat just för att sådant inte ska hända. Istället vill man att den som regerar ska göra det med ett starkt mandat. Det lustiga (och ena märkligheten) är dock att man utgår så hårt ifrån opinionsmätningar som är designade för system som det vi har i Sverige, dvs ett proportionellt valsystem. Det ger visserligen indikationer, men svängningarna behöver inte vara särdeles stora för att det ska bli precis som det brukar, dvs en mycket stark majoritet.

Den andra märkligheten är fokuset på det stora budgetunderskottet. Detta är visserligen historiskt högt för Storbritannien, men att jämföra med Grekland blir närmast patetiskt och mer sensationsjournalistik än något annat.

För det första får man ta hänsyn till styrkan i den underliggande ekonomin och det är väl knappast någon som tvekar att säga att den är starkare i Storbritannien än i Grekland. När man väl har en stark underliggande ekonomi kan man låta den vara lånefinansierad till ganska stor del, vilket USA är ett lysande exempel på. Exempel på detta kan man ge hur många som helst av, men när det vänder så går det ofta fort i Storbritannien.

En andra aspekt är att det, trots att det gått ett antal år sedan 1979 då Mrs Thatcher tog över och började reformera och modernisera en tämligen vanskött ekonomi så finns det fortfarande reformutrymme. Här har förstås Grekland en fördel pga det enorma reformutrymme som finns, men förändringsbenägenheten kan nog anses lägre där än i Storbritannien.

Något som kanske inte spelar in egentligen, men som jag ändå anser viktig i sammanhanget är mentalitet och tradition. I Sverige skanderade Göran Persson "Den som är satt i skuld är icke fri" och det är en sanning hos i princip alla valtalare i det här landet. Det man egentligen säger är förstås inte att man ska vara helt skuldfri utan man pratar om nivån på skulden.

Att låna pengar till för tidig konsumtion är något som nationalekonomer i regel tycker är helt ok. Skulle individer och stater idag spara ihop för att köpa något eller göra investeringar i tex infrastruktur skulle våra ekonomier braka ihop. Den stora skillnaden här är mentalitet där britter har en mycket större acceptans för lånefinansierad konsumtion, bla har man en mycket hög andel av europas samlade kontokortsskuld, pga ett system där man i princip inte betalar ränta.

Summa sumarum - Storbritannien kommer att få en ny premiärminister och imorgon kommer den nya regeringen vara samlad. Ekonomin vänder och statsskulden är snart på rimliga nivåer igen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar